Beskrivning

I denna bok skildrar författaren sina erfarenheter som barnläkare i Värmland under mer än femtio år, liksom sitt arbete med barns hälsa och rättigheter i andra delar av världen. Han har bland annat tjänstgjort vid barnkliniken i Tromsø i Nordnorge samt medverkat i utvecklingen av mödra- och barnhälsovård i Jordanien och på Gazaremsan. Under slutskedet av de Röda khmerernas folkmord arbetade han vid ett landsortssjukhus i Kampuchea (Kambodja), och efter tsunamikatastrofen 2004 deltog han tillsammans med sin hustru och professorn Hans Rosling i hjälparbetet i Thailand.

Boken beskriver också de utvecklings- och forskningsprojekt om barnolycksfall, barnmisshandel och barns rättigheter som han genomfört tillsammans med medarbetare i Sverige, Jordanien och Bangladesh.

Inledningsvis berättar författaren även om sin egen uppväxt i ­Västergötland under skuggan av andra världskriget och om livet i en konservativ landsbygdsmiljö under denna tid.

Om författaren:
Staffan Janson (1945) har varit adjungerad professor i folkhälsovetenskap vid Karlstads universitet samt i barn- och ­ungdomsmedicin vid univer­siteten i Örebro och Uppsala.

Han har även medverkat i regeringens Kommitté mot Barnmisshandel och i Barnsäkerhetsdelegationen samt lett långvariga nationella studier om barnmisshandel. Studierna har visat att barns situation i Sverige förbättrats avsevärt sedan införandet av förbudet mot barnaga 1979. Tillsammans med svenska riksdagsledamöter har han presenterat dessa erfarenheter i ett tio­tal parlament runt om i världen, från Tokyo till Brasília.

För sina insatser för barns säkerhet och rättigheter har han tilldelats Trygg-Hansas Trafiksäkerhetspris 1984, Nationella Solstickepriset 2004 och Allmänna Barnhusets Stora Pris 2018. År 1990 utsågs han av kung Hussein till kommendör av Jordanska frihetsorden.

Citat ur boken:

’’Hon gick och småslog med pekpinnen på mina vänsterfingrar så fort jag försökte skriva med min vänstra hand.’’

’’Den lille pojken skulle senare gripas i en av ­Sveriges mest kända spionaffärer, där det visat sig att även han spionerat för Moskvas räkning.’’

’’Värst av alla var dock vår överskötare som skulle tilltalas Mr. Groves, men som i lönndom kallades för ”Shit-house”. Han var en utpräglad sadist som emellanåt tog in några av pojkarna på sitt kontor…’’

’’…mina kurskamrater berättade att jag var på affischer runt hela Göteborg med rubriken Student angriper sin psykiatriprofessor.’’

’’Jag blev kallad allt möjligt nedsättande från amöba till slemklump och fick sedan ställa mig på knä med böjt huvud.’’

’’Nu blev det bråttom, då jag måste få tag i kungen och ändra namnet i hans manus.’’

’’När min svärmor, som blivit änka vid 65 års ålder, kom på besök till Amman erbjöd Radis bror Ghaleb mig 70 kameler om jag ville sälja Martha till honom. Det blev aldrig någon affär.’’

’’Jag har under hela mitt liv trott att nästan alla barn i min generation fick stryk.’’

’’Då gick larmet. Man hittade dr Bangladesh och han fördes vänligt men bestämt ut ur sjukhuset av tillkallad polis.’’

’’Eftersom pennalismen i Skara på 1950- och 1960-talen hade fascistisk bakgrund förekom det även en del mer eller mindre ogenomtänkt antisemitism.’’

’’En annan anmärkningsvärd sak var att överlevande svenskar på Phi Phi-öarna hela första natten satt och väntade på att de genast skulle räddas.’’