Beskrivning

Sommaren 2009 gav bröderna Sture och Sten-Ove Bergwall ut samtalsboken Thomas Quick är död. Jag läste de 270 sidorna med intresse och skrev sedan om deras bok i Värmlands Folkblad. Där konstaterade jag att Thomas Quick troligen inte begått ett enda av de åtta mord för vilka han dömts i sex olika rättegångar åren 1994-2001 – men helt säker på hans oskuld var jag inte. Inte vid den tidpunkten.

Snart nog hittade Sture Bergwall min VF-artikel på nätet. Via e-post kontaktade han mig från Säterkliniken, och ett intensivt meningsutbyte om hela Quickaffären tog vid, ett meningsutbyte som ännu pågick i början av 2013.Bergwall kände ett starkt och ovillkorligt behov av att förklara sig för någon som ville lyssna. På så sätt blev jag, strängt taget genom en ren tillfällighet, något av hans biktfader.

I den här studien redovisar jag min syn på det märkliga Quick/Bergwall-ärendet. Jag berättar om hur det gick till när åklagaren Christer van der Kwast, förhörsledaren Seppo Penttinen, advokaten Claes Borgström, terapeuten Birgitta Ståhle och minnesexperten Sven Å Christianson – dvs. medlemmarna i Team Quick – biträdda av läkare, journalister, akademiker och en rad kulturpersonligheter stöpte om ”Sätermannen” till en av kriminalhistoriens värsta seriemördare.Det är en sann men fullkomligt osannolik historia.

Mats Parner

Mats Parner har tidigare gett ut essäböckerna ”Virtuoser med blick för talens magi” (2011) och ”Den fräkniga näktergalen från Karlstad” (2012). Han är född 1943 i Motala och har arbetat som matematiklärare i Karlstad och, på 1970-talet, i Tanzania.

Ytterligare information