Skogens gröna rum erbjuder mig ett anständigt liv. Som om allt det vackra där ute vill något vackert med mig. Och jag får aldrig nog av det arbetet. Att plocka pinnar och leva på det är mitt ärliga försök till ett poetiskt liv. Att höja pinnars status från att vara något man trampar på till att få vara med på utställningar och i böcker, att visa att skogen är så mycket mer än en råvaruproduktion, det är min revolution.

”Det är många timmars skogsvandring, många grantankar och gläntstunder, som är grunden för det både konstnärliga uttryck och ekologiska tänkande som präglar Maria  Westerbergs liv och verk. Jag tror inte att hon haft  ambitionen att ”bli konstnär”, men däremot är jag övertygad  om att skogen gjort henne till en. Det finns heller ingen gräns  mellan människan Maria och artisten Vildhjärta, de går in i  varandra och i mötet med andra människor. Hon har klivit  över finkulturens elstängsel utan att lyfta på kjortelen och det  har hon gjort med en så oförblommerad glädje, att det är inte  sant. Med äkthet i stället för tillgjordhet, inget fjäsk: take it or  leave it! Skogen är inte din, den är vår och hararnas.”

-Bengt Berg